Så har bostadsmarknaden i Stockholm kommit igång med ett par helger med minst sagt välbesökta visningar. Januari brukar vara en månad med ett ganska lågt utbud innan marknaden tar fart på riktigt och så även i år. Eftersom efterfrågan är mer konstant än utbudet som varierar kraftigt över året så är det naturliga resultatet att det blir lite mer trångt än normalt på årets första visningar. Med andra ord, mycket jobb med många köpare på relativt få försäljningar.
Just nu är det lite av en kort mellanperiod som jag själv ägnar åt sådant som inte riktigt hinns med eller läggs åt sidan när det är full fart. Det blir helt enkelt en liten lucka mellan de första helgernas intensiva budgivningar och de kommande veckorna då en större del av säljarna på allvar börjar komma igång med förberedelserna för att fotografera och lägga ut sina bostäder på Hemnet och andra marknadsplatser. Så snart sitter jag här med ett kliniskt rent skrivbord och alla gamla mindre viktiga ”att göra” avklarade. Det är den tiden på året jag börjar få en känsla som jag vet är direkt fel, en känsla av att i år kanske är det enda året då ingen kommer flytta, liksom av en ren slump. För utbudet kommer inte riktigt igång, säljarna är fortfarande inte riktigt på hugget. Och när den känslan börjar infinna sig på riktigt, det är då man kan vara säker på att nästa vecka är det plötsligt gasen i botten. Det är lite som att vänta på våren. När det till slut verkligen känns som att vintern aldrig kommer ta slut, det är nästan alltid då det äntligen är dags. Så nu efter ett litet blogginlägg är det nog bäst att passa på och städa skrivbordet.